Trycksår har rapporterats i alla vårdmiljöer, påverkar alla åldersgrupper och är kostsamma i termer av livskvalitet och sjukvårdsresurser. 

Trycksår uppstår när ihållande tryck mot ett benområde hindrar friskt kapillärflöde, vilket leder till vävnadsnekros. Detta inträffar typiskt över ett benutskott, men kan förekomma överallt där blodflödet till huden hämmas. Etiologin för trycksår är multifaktoriell där tryck, friktion, skjuv, fukt och temperatur är de viktigaste yttre faktorerna. Fler än 100 yttre och inre riskfaktorer som minskar vävnadstolerans och ökar patientens känslighet har identifierats i litteraturen.

Patofysiologi

Kroppen har utvecklats för att tolerera korta perioder av högt tryck eller längre perioder av lågt tryck, vilket är hur tryckfördelningen brukar se ut i det dagliga livet. Men när den självständiga rörligheten och vävnadstoleransen påverkas av sjukdom eller skröplighet ökar risken för trycksår. Långvarig kompression och/eller förvrängning av subkutan vävnad kan minska tillförseln av viktigt syre och viktiga näringsämnen till vävnaden, vilket leder till ackumulering av toxiska metaboliter.

Ett så lågt tryck på huden som 6 mmHg kan blockera kapillärt blodflöde och eftersom känsligheten för tryck varierar mycket från individ till individ är det omöjligt att säga vad som är en ”säker” nivå.

Normal fysiologisk respons på tryck

Friska individer rör sig med några minuters mellanrum för att undvika långvarigt tryck. Detta sker undermedvetet och även när man sover. Dessa rörelser avlastar vävnaden och reperfusion sker genom en ”reaktiv hyperemi”-process som är en tillströmning av blod till vävnaden. Denna normala fysiologiska respons fyller på syre och näringsämnen till vävnaden och avlägsnar giftigt avfall. Detta kan ses på hudytan som en rodnad (erytem) som vitnar (bleknar) vid lätt tryck med ett finger.

Obs! Detta fenomen ska inte förväxlas med rodnad som kvarstår och inte vitnar (trycksår grad 1) eller med reperfusion som uppstår efter långvarig ischemi och som har samband med reperfusionsskada.

Preventiva och terapeutiska strategier

Madrasser med växlande tryckfördelning härmar spontan kroppsrörelse genom att de upprepat och automatiskt avlastar vävnaden genom uppblåsning och tömning av madrassens eller kuddens sektioner. Effekten kan mätas i laboratorier med hjälp av gränssnittstrycks- (Interface Pressure, IP) och Doppler-perfusionsstudier. Motiven bakom utvecklingen av dessa enheter utforskas mycket mer detaljerat i broschyren The Principles of Alternating Pressure som finns tillgänglig från ArjoHuntleigh.

Växlande tryck har till skillnad från andra metoder utformats enbart för trycksårsbehandling och stöds som sådan av mycket bred klinisk evidens, från omfattande allmänna studier av kliniska resultat till evidens från specialistvård som intensivvård, vård av bränn- och ryggmärgsskador samt rekonstruktiv kirurgi.

Behöver du hjälp?

Kontakta ditt lokala kontor. .